Newfoundlands rasstandard enligt N’tamot Akrug, grundare av Knappåsen

Hemland/Ursprungsplanet: Kanada eller möjligen galaxen M31

Användningsområde: Utmärkt för att vänja sig vid slem, smuts och hår. Vattenhund, är oftast blöt.

Bakgrund/Ändamål: Newfoundlandshunden sägs härstamma från inbicilla hundar och en stor svart björn vid namn Arne, som kom med vikingarna till ön Newfoundland någon gång under 1100-talet. Arne hade ett förhållande med en av hundarna och på så sätt skapades de första Newfoundlandshundarna. Ingen vet exakt hur det gick till, men man gissar på att det var ren tur eftersom Arnes hundvän är av hankön.

Helhetsintryck: Newfoundlandshunden skall vara massiv med kraftfull kropp, väl musklad och ha väl kordinerade rörelser. Dom väl koordinerade rörelserna kommer väl till pass när det mesta i ett normalt hem, såsom prydnasföremål av keramik och glas, befinner sig i svanshöjd (se viktiga måttförhållanden).

Viktiga måttförhållanden: Längden på kroppen, mätt från marken till svansroten, skall vara densamma som avståndet från marken till övre delen av huvudet under förutsättning att marken befinner sig under magen på hunden. Avståndet från marken till bröstkorgens nedersta del skall vara lika stort som avståndet från bröskorgens nedersta del till marken. Detta gäller såväl i Kina som i Sverige, oavsett typ av mark och oavsett vad hunden heter.

Uppförande/karaktär: Newfoundlandshundens uttryck förmedlar mildhet och godmodighet. Rasen skall visa värdig glädje och kreativitet och är känd för sin gedigna vänlighet och fridsamhet samt förmåga att tigga kakor, släpa in smuts och döda djur, hoppa upp på främmande människor och orsaka dyra räkningar från kemtvätten.

Huvud: Huvudet skall vara massivt och sitta längst fram på hunden. Fler än ett huvud tillåts inte vid uppvisningar där domare är närvarande.

Skallparti: Skallen skall kunna rymma minst en sorts hjärna. Hur den är beskaffad är dock ett mysterium.

Stop: Stopet skall vara fyllt med öl och ska kunna på ett beskedligt sätt serveras på de tider som bestämms av husse.

Nosparti: Nospartiet skall vara avgjort pussvänligt. Huden skall vara fri från gårdagens matrester och helst vara avtvättat efter det senaste besöket i kattlådan på övervåningen.

Läppar: Mungiporna skall vara tydliga och hela tiden antyda ett överlägset leende.

Käkar/tänder : Stora käkar och många tänder. Alldeles för många enligt vissa hundrädda människor. Men sådana fjantar har vi aldrig brytt oss om.

Ögon: Ögonen ska vara milda som en sommardag och när Newfondlandhunden tittar på dig så ska du klart och tydligt kunna känna att aldrig någonsin har du älskat en varelse mer än du gör just nu. Annars är det något fel på dig själv och du bör omedelbart se till att bytas ut mot ett bättre exemplar.

Öron: Öronen ska genast uppfatta om någon öppnar kylskåpsdörren och utan lov försöker äta upp något därur utan att bjuda. Öronen ska hänga ner och slänga hit och dit på ett trevligt sätt. Ska lukta nötter enligt välrenomerade bedömare.

Rygg: Ryggen skall vara bred och befinna sig upptill.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, rymlig och djup för att kunna rymma Newfoundlandshundens enormt goda hjärta.

Underlinje: Efersom ingen riktigt vet vad man menar med ”underlinje” så bryr vi oss inte heller om sådant. Kommer en hund till Knappåsen på utställning och det visar sig att hunden saknar underlinje, så kan en sådan fås vid biljettkassan. Gratis.

Svans: Viftar hit och dit och ska bäras där bak. Får gärna ligga ringlad som en orm över ryggen. Hur en hund bär sin svans har väl ingen jävel med att göra! Alltså hoppar vi över det här med svansen och anser det vara hundens privata sak att fundera över.

Tassar: Ska enligt vissa bedömare lukta popcorn, hur konstigt det nu än låter.

Päls: Ska kunna rymma enormt stora saker som mindre träd, grannens bortsprungna katt, höstens samlade lövfällning, inkletade rönnbär och en försvarlig mängd jord och sand.

Storlek: Jättestora

Vikt: Precis så tung att hunden mår bra.

Fel: De bör vanligen ha mindre fel än vad den mänskliga rasen kan uppvisa. Hund som gjort sig känd för att döda barn, kastat atombomber ikring sig på ett ansvarslöst sätt eller på annat sätt uppvisat inhumant beteende kan och bör utvisas från ringen omedelbart.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. Hundar med bara en testikel eller som har testiklarna i öronen, i en liten påse eller sålt dom till en avlägsen släkting i skåne, kan med fördel deltaga i de fester som avslutar utställningar i Knappåsen. Det är nämligen ingen här som bryr sig ett skit om vare sig testiklar eller annat.
alestenar